Hårsredovisning

Hej, bloggen.
Det finns ju ett antal saker man kan göra för att förnya sitt liv, när man av någon anledning inte lyckas göra någonting radikalt. Man kan möblera om, man kan klä ut/upp/ned sig, och så kan man klippa sig. Häromdagen klippte jag mig. Eller snarare; en frisör klippte mig. För första gången på närmare ett decennium. I sjuan eller gud, kanske tidigare till och med! ...men ja, någongång då var förra gången; mellanstadiet/högstadiet. Den gången hade jag relativt långt hår, och var ganska angelägen om att fortsätta ha det. Jag gick in någonstans med de tvåhundra kronor mina föräldrar försett mig med, och bad frisören att bara ta lite toppar. Jag kom ut mer eller mindre snaggad. Jag kände mig inte direkt uppiffad vad jag minns.
Så när jag för en månad sedan ungefär fick ett vansinnesutbrott på att mitt hår var överallt, så erbjöd sig min mor att bjussa på ett frisörbesök. Och varför inte, tänkte jag! (Det var hos en viss frisör. Hon har klippt alla tanterna i min släkt samt mina systrar i flera år, och duktig är hon.)
...men det är ju lite meningslöst att gå till frisören och be att få en frisyr man lika gärna kan fixa själv. Med det i åtanke lät jag frisören göra precis vad hon ville, och måste tillstå att jag är tämligen nöjd med resultatet. På bilden ovan är jag nyvaken, därav minen. Jag vet inte varför jag gör sådär när jag är nyvaken... någonting med ögonlocken. Ljuset kanske.

Idag gjorde jag en skitambitiös middag. En sorts piroger ungefär. De blev tyvärr inte så goda. Lite synd, för det tog tre timmar. Men en sido-grej blev god! Ungefär10 cm-bitar av purjolök (där de fibriga lagrena var avskalade så att den blir mjäll) som ugnsbakats i balsamvinäger, örtsalt, olivolja och calvados, sedan inrullade i tunn, tunn pirog/pizza-deg och ungsbakade igen tills degen är klar. Om man vill kan man ju strunta i degen också.

Konsten

Hej, hej, nu har jag en blogg där jag lägger upp konstgrejer. Det är ganska oöverskådligt, men nu är ju bilderna online i alla fall. Om någon har några bra idéer för hosting eller nåt av ljudgrejerna, så tipsa mig!

http://gustavfranklin.blogspot.com

Okej,

Alldeles strax ska jag skriva lite inlägg - jag hade faktiskt tänkt göra det nu, men sedan tittade jag på klockan.

PS. Snart kommer Landskap Ljudmagasin - glass för era öron!

Änder och marmelad

Hej,
stackars bloggen har legat i träda. Det har inte jag. Jag har gjort besk och hemsk marmelad, hittat en andflock bara några meter från E4an och promenerat en hel del. Jag har haft ett ordentligt nederlag, några trevliga stunder, en smula hopp samt instiftat traditionen morgonfika på stan med en vän. Låt vara att morgonfikat än så länge inte är vidare tidigt, men jag misstänker att det kommer att bli tidigare och tidigare. (Håll i hatten; härifrån blir det personligt. Jag kan inte skriva annat just nu. Det är därför jag inte postat.)

Som ni som känner mig säkert vet är jag inte så förtjust i folkmassor - eller kanske snarare gillar avsaknaden. Av den anledningen är morgonfikat strålande, och ju tidigare desto bättre. Jag upptäckte dess storhet en morgon under gymnasietiden när jag var på väg till min första lektion. Jag satt på stora torget, hade just missat min buss och kände mig allmänt miserabel. Från ingenstans dök min vän Hanna upp och bjöd på fika på storken. Vi var först där, och det var knappt ens några lampor på. Jag tror att jag mådde så bra att jag åkte tillbaks hem sedan.

Härom dagen var jag var ute och gick med ny bra musik i lurarna. Det var snö, så jag pulsade fram eftersom jag inte gick på någon väg, direkt. På ett ställe pausade jag vid en liten dräneringsdamm vid nya E4an. Det var ett sånt där väldigt starkt ögonblick som kommer ibland. Jag har svårt att veta vad det är, men det är vackert och hoppfullt och hopplöst på samma gång. Det är mycket. (De där ögonblicken är sköna att ha, faktiskt, jag tror nästan att de är en överlevnadsmekanism.) Men jag stod där, och det slog mig - verkligen slog mig, pang! - att det var ett ögonblick jag inte hade kunnat dela. Det låter kanske deppigt, men jag blev glad. Jag har svårt att formulera det, men det underströk värdet i någonting. Jag tror att jag är rädd för att vara fast i odelbara upplevelser. Det kan låta som en motsägelse med tanke på vad jag skrev längre upp, men en upplevelses delbarhet eller odelbarhet kopplades plötsligt loss från vilket värde upplevelsen har. Jag hoppas att det håller i sig.