Änder och marmelad

Hej,
stackars bloggen har legat i träda. Det har inte jag. Jag har gjort besk och hemsk marmelad, hittat en andflock bara några meter från E4an och promenerat en hel del. Jag har haft ett ordentligt nederlag, några trevliga stunder, en smula hopp samt instiftat traditionen morgonfika på stan med en vän. Låt vara att morgonfikat än så länge inte är vidare tidigt, men jag misstänker att det kommer att bli tidigare och tidigare. (Håll i hatten; härifrån blir det personligt. Jag kan inte skriva annat just nu. Det är därför jag inte postat.)

Som ni som känner mig säkert vet är jag inte så förtjust i folkmassor - eller kanske snarare gillar avsaknaden. Av den anledningen är morgonfikat strålande, och ju tidigare desto bättre. Jag upptäckte dess storhet en morgon under gymnasietiden när jag var på väg till min första lektion. Jag satt på stora torget, hade just missat min buss och kände mig allmänt miserabel. Från ingenstans dök min vän Hanna upp och bjöd på fika på storken. Vi var först där, och det var knappt ens några lampor på. Jag tror att jag mådde så bra att jag åkte tillbaks hem sedan.

Härom dagen var jag var ute och gick med ny bra musik i lurarna. Det var snö, så jag pulsade fram eftersom jag inte gick på någon väg, direkt. På ett ställe pausade jag vid en liten dräneringsdamm vid nya E4an. Det var ett sånt där väldigt starkt ögonblick som kommer ibland. Jag har svårt att veta vad det är, men det är vackert och hoppfullt och hopplöst på samma gång. Det är mycket. (De där ögonblicken är sköna att ha, faktiskt, jag tror nästan att de är en överlevnadsmekanism.) Men jag stod där, och det slog mig - verkligen slog mig, pang! - att det var ett ögonblick jag inte hade kunnat dela. Det låter kanske deppigt, men jag blev glad. Jag har svårt att formulera det, men det underströk värdet i någonting. Jag tror att jag är rädd för att vara fast i odelbara upplevelser. Det kan låta som en motsägelse med tanke på vad jag skrev längre upp, men en upplevelses delbarhet eller odelbarhet kopplades plötsligt loss från vilket värde upplevelsen har. Jag hoppas att det håller i sig.