Hårsredovisning

Hej, bloggen.
Det finns ju ett antal saker man kan göra för att förnya sitt liv, när man av någon anledning inte lyckas göra någonting radikalt. Man kan möblera om, man kan klä ut/upp/ned sig, och så kan man klippa sig. Häromdagen klippte jag mig. Eller snarare; en frisör klippte mig. För första gången på närmare ett decennium. I sjuan eller gud, kanske tidigare till och med! ...men ja, någongång då var förra gången; mellanstadiet/högstadiet. Den gången hade jag relativt långt hår, och var ganska angelägen om att fortsätta ha det. Jag gick in någonstans med de tvåhundra kronor mina föräldrar försett mig med, och bad frisören att bara ta lite toppar. Jag kom ut mer eller mindre snaggad. Jag kände mig inte direkt uppiffad vad jag minns.
Så när jag för en månad sedan ungefär fick ett vansinnesutbrott på att mitt hår var överallt, så erbjöd sig min mor att bjussa på ett frisörbesök. Och varför inte, tänkte jag! (Det var hos en viss frisör. Hon har klippt alla tanterna i min släkt samt mina systrar i flera år, och duktig är hon.)
...men det är ju lite meningslöst att gå till frisören och be att få en frisyr man lika gärna kan fixa själv. Med det i åtanke lät jag frisören göra precis vad hon ville, och måste tillstå att jag är tämligen nöjd med resultatet. På bilden ovan är jag nyvaken, därav minen. Jag vet inte varför jag gör sådär när jag är nyvaken... någonting med ögonlocken. Ljuset kanske.

Idag gjorde jag en skitambitiös middag. En sorts piroger ungefär. De blev tyvärr inte så goda. Lite synd, för det tog tre timmar. Men en sido-grej blev god! Ungefär10 cm-bitar av purjolök (där de fibriga lagrena var avskalade så att den blir mjäll) som ugnsbakats i balsamvinäger, örtsalt, olivolja och calvados, sedan inrullade i tunn, tunn pirog/pizza-deg och ungsbakade igen tills degen är klar. Om man vill kan man ju strunta i degen också.