Projekt

Damer, herrar samt mindre petiga; tillåt mig att presentera min nya följeslagare här i livet. I brist på en bättre hälft har jag nu dagliga möten med dessa. De inte bara ser ut som fusksocker till kaffet, de smakar ungefär likadant. Tydligen gå det bra att röra ut dem i vatten om man så vill. Om kaffe också är okej förtäljer dock inte bipacksedeln.

I övrigt har jag haft ett antal dagar då jag, även om jag inte kan kalla dem direkt bra, orkat ta itu med en del små projekt. Till exempel har jag efter mycket om och men med hjälp av min far transporterat hem 9 stycken prima dörrar, samt börjat göra åverkan på dem. Jag har upptäckt att dörrar är tunga, tunga saker. Jag har även gjort ett CD-omslag till en vän, samt sytt.

I mina öron ljuder Efterklangs nya skiva Parades. Jag har bara kommit några få låtar, men oj vad trevligt det låter.

...Och här, mina vänner, slutar dagens inlägg. Annars kommer jag bara börja gnälla.

Allting handlar om nätter

Om några timmar ska jag åka till hälsingland över helgen, till min släkts gemensamma "sommarställe". Där uppe ska jag göra brasor i öppna spisen och förhoppningsvis titta på lite riktigt mörker. Jag hade även planerat att börja gräva på grunden till det hus jag ska bygga där uppe, men lite lagom har jag fått ont i mina handleder. För mycket dator eller något...
För tillfället drömmer jag väldigt mycket varje natt, jag vaknar och är inte säker på vad som har hänt eller inte hänt. Ibland är det lättare, som när jag hade diffusa minnen av att sitta i ett bilvrak och småprata med en lätt identitetslös människa samtidigt som vi jagade bort jobbiga zombiemänniskor genom att kasta tjocka mynt på dem. Ibland är det svårare. Jag vaknar snurrig och virrig, samt i lätt chock över att det jag just drömt inte var sant. Välkommen till världen, liksom.

Semester ifrån semestern

Hej,
här har jag varit ganska dålig på att skriva ett tag nu. Jag har börjat några gånger, men liksom inte fått ihop någonting intressant. Detta trots att jag var på en rolig föreläsning med cyborgforskaren och cyborgen Kevin Warwick. Jag fick till och med tillfälle att fråga honom någonting jag undrat länge.

Hur som helst, jag är ledsen och less, men jag är så ofantligt trött på att bara gnälla hela tiden.