Synerna och ljuden

Hej,
nu är det december. Jag går upp klockan sju varje morgon och tittar på julkalendern. Den är inte så illa i år. Först verkade den lite sådär, men efter de första två avsnitten har den snarare hållit en kvalitet som placerar den i övre mellanskiktet. Den går lite på tomgång ibland, men det gör inte så mycket. Jag tittar mest på den för att ha en anledning att gå upp om morgnarna. Detta eftersom jag fick i uppdrag att skapa mig en rutin. Även om jag fortfarande går och lägger mig nästan lika sent som vanligt, och således har en nästintill konstant sömnbrist, så får jag faktiskt lite mer gjort när jag inte får ont i huvudet.
[snygg övergång tm]
...På tal om ont i huvudet, så har jag haft det på sista tiden. Jag sitter mycket vid datorn, jag har börjat titta på film igen, har gett mig fan på att läsa igen hur rastlös jag än är (det går sådär; boken är i alla fall mycket bra än så länge) och annat småpyssel - det är liksom logiskt att jag får ont i huvudet. I somras kollade jag upp min syn och fick reda på att jag faktiskt har lite synfel på ena ögat, vilket förklarade en då ganska envis huvudvärk. Jag började jaga glasögon (för jag var så osugen på linser), men tröttnade efter att ha kammat genom stadens utbud med luskam bara för att upptäcka att 90% av alla glasögon är cirka en decimeter bredare än mitt ansikte, samt att fanskapen är jättedyra. Jag sköt upp inköpet och kompenserade genom att försök sitta mindre vid datorn osv, men nu, nu är det dags igen. Läget verkar vara ganska oförändrat tyvärr. Än så länge har jag varit på 3-4 optiker, provat cirka en miljon exakt likadana glasögon, lånat hem kanske tio som trots olikheter varit ganska lätta att förväxla och ännu inte hittat ett enda par som varit lockande. Låt vara att jag är petig, men herre gud, inte så petig! Det måste finnas andra människor med smalt ansikte som ändå har någon sorts känsla för proportioner och inte vill se ut som ett barn i ugglebågar!
(För övrigt måste jag lägga till ett litet sidospår som avslut: Någonting dummare än de affärer som har alla sina glasögon fastlåsta kan ju inte finnas. Möjligen dödsstraffet och liknande, men det är ju en sällspord grad av dumhet. Jag vägrar köpa mina glasögon i en affär där jag måste gå omkring med en expedit som någon sorts korsning av dagisfröken (inget ont om dem; bara inte som expediter!) och väktare! För att inte tala om att man blir tvungen att först vänta på att en expedit ska bli ledig (något som kan ta en avsevärd tid), och sedan stå ut med att hela proceduren tar en evighet eftersom alla ställ ska låsas och låsas upp för varje par man önskar hålla i sin hand, även om de kommer från samma ställ.)

Igår kväll var en tråkig kväll. Jag hade haft en dålig dag, och ville mest ha slut på den. Jag tog ett bad, det är märkligt behagligt, faktiskt; jag är inte så förtjust i att bada någon annanstans. (Jag börjar tro att badkaret är en ljudupplevelse, om inte helt så delvis.) Jag lade mig sedan på min säng och satte på en skiva som jag nästan glömt, men påmints om tidigare på dagen. Skivan var den här. "När jag låg där i mörkret och lyssnade..." började meningen jag skrev här, men jag tror jag nöjer mig så; Jag låg där i mörkret och lyssnade.