Frånvaro

Någon gång förra veckan skrev någon i DN om två forskargrupper som lyckats framkalla samma sak hos sina testdeltagare; känslan att medvetandet är flyttat från kroppen. (Även om klåparen som satte rubriken missade den där biten med "känslan". Illusionen. I och för sig behöver det inte vara mindre verkligt för det, men eh. Det är en lång, filosofisk diskussion, och poängen är att jag blev lite besviken när jag läste artikeln.) Det var inte riktigt så spännande som det låter tyvärr. Testdeltagarna var iförda VR-glasögon och fick i dem se någon som petade med en pinne på en docka, samtidigt som man petade på deltagarnas fysiska kropp med en annan pinne. Tadaa: "Åh gud, jag är dockan!"
Det fick mig att minnas hur jag för några år sedan, på ett ganska litet forum, talade med en man som gillade både hallucinogena droger och långvarig meditation. Han skrev någon gång om hur det är en övning i en viss sorts meditation att "flytta" sitt medvetande från pannan till exempelvis naveln. Han hade gjort det någon gång, men det hade tagit timmar av koncentration och mentala förberedelser. Sedan berättade han om att han tagit DMT, om jag minns rätt, och hur han då kunde flytta sitt medvetande helt och hållet med viljan.
Det är intressant. Jag tänker ganska ofta på känslan av medvetande och dess placering. Alltså, det verkar ju, i mina ögon, evolutionärt vettigt att man har en känsla av medvetande bakom ögonen. Det är liksom kroppens sätt att säga till en att akta huvudet.
Själv känner jag ofta att mitt medvetande sitter några decimeter bakom ögonen, lätt frånkopplat. Räknar man decimeter bakåt från ögonen hamnar man i och för sig utanför huvudet, men så känns det inte. Inne i huvudet, men liksom långt bak.
Hur som helst, det första testet fick mig att tänka på någonting jag läst i en del texter om AI och medvetenhet; spegeltestet. Det känns som två sidor av samma mynt, och en vacker parallell. Det känns också lite tragiskt, att peta-med-pinne-experimentet fungerade. Det vore fult om känslan av närvaro bara skulle vara koordination av två eller flera sinnen.


3 Comments:
gu vad intressant. jag undrar var mitt medvetande sitter, jag skulle aldrig säga bakom ögonen! inte ens i huvudet! är jag normal?
å andra sidan skulle jag aldrig säga i typ hjärtat och bröstet heller, eller magen.
gubben, adda mig på msn. Behöver prata me dig.
gameskiller@hotmail.com
Skicka en kommentar
<< Home