Thx, Mr. Conway

Hej!
Jag har försökt skriva här ett antal gånger sedan sist, men ständigt kommit av mig. Jag väller över av tankar som alla förtjänar ett varsitt maratoninlägg. Det gör mig förvirrad, splittrad och rastlös - vilket i sin tur resulterat i att jag inte fått någonting skrivet över huvud taget.
Någonting jag måste nämna är John Conway's Game of life.
Jag orkar inte riktigt beskriva det, så klla in länken. Jag hörde om det i en dokumentär jag tittade på del tre av tre i en serie program som heter What we still don't know about the cosmos. Programmen handlade om komplexitet, universum och andra spännande saker. Hur som helst, där nämndes Game of life. Jag var givetvis tvungen att kolla upp det, läste wikisidan som jag länkade till ovan, och blev än mer förtjust! Jag laddade genast ned life32, ett program som kan köra s.k. cellular automata, det vill säga Game of life, och liknande efterföljare. I detta program kan man rita upp små figurer, och se dem (efter vissa enkla regler) föröka sig, gå under totalt, bilda symmetri ur assymetri och vice versa. Det är helt fantastiskt att sitta och titta på de små, svarta prickarna som på något vis verkar leva. Med Conways originalregler känns det extremt organiskt, samtidigt som prickarna bildar väldrigt ordnade mönster visa ögonblick. Det finns en fantastisk glädje i att rita upp en liten form bestående av några få pixlar, för att sedan se den utvecklas helt på egen hand under en tidsperiod (innan den utrotar sig själv eller blir statisk) . mängden pixlar varierar, liksom komplexiteten. Som längst har jag fått en figur på 7 pixlar att "leva" i ungefär 10 minuter, med en uppdatering var 200:e millisekund. Det är en trygghet. Jag rekommenderar er att prova det med hela mitt hjärta!