Som utlovat:

Hej!
När jag var i bohuslän (se förra inlägget) så köpte jag lite skivor. Bland annat skivan från LARM, men också en skiva med ljudet från Christian Marclays videoverk Guitar Drag (video, beskrivning). Skivan är en ensidig, genomskinlig 12" med en bild ur videon på framsidan, det hela är mycket estetiskt. Jag köpte inte skivan för att i första hand lyssna på den, utan ganska mycket för att jag aldrig skulle glömma bort verket. Det är trots allt ett av mina absoluta favoritverk här i världen. Och här kommer en ganska intressant grej tycker jag; jag hade aldrig sett det. Jag gillade det inte ens första gången någon beskrev det. Andra gången jag hörde om det, så kom jag att tänka på just lynchningen av James Byrd JR i juni 1998, även om jag inte visste varken mannens namn eller mindes vilket år det var. (James Byrd JR släpades till döds efter en bil av vita män för att han inte var en vit man). Helt plötsligt blev i alla fall verket ett fyrverkeri av associationer för mig. Gitarren som (vit) rocksymbol, rockens ursprung i svart kultur och mängder av andra tankar. Därtill är ljudet fantastiskt känslomässigt starkt. Nämnde jag det; att ljudspåret i sig visade sig vara en fantastisk låt?
Jag pratade om Marclays verk med min kära vän Ingela, och på sitt karaktäristiskt vassa vis jämförde hon känslan av de många lagren i Guitar Drag med samma känsla i verket Ett eget rum av Kajsa Dahlberg (en annan favorit!). Jag håller med.


P.S.















Så här god såg min mat ut häromdagen.